Igår läste jag något som jag blev så glad och lättad över att jag råkade läsa. Det handlade om sådant som triggar igång något hos en själv. Mer eller mindre alltid har jag fått höra att om något triggar mig så är det något hos mig själv som speglas och som jag måste jobba med och att jag får skylla mig själv att jag triggas. Men nu fick jag nya insikter om att det istället kan vara precis tvärtom och att man bör lyssna inåt och försöka komma på vad dessa triggers egentligen betyder och vad de vill säga en.
Triggers sätter ofta igång något negativt inom en men det är bara man själv som kan komma på vad det undermedvetna vill säga en i detta. Det indikerar att det är något men det ligger sällan hos en själv. Det är så lätt att tro det, speciellt när man har fått lära sig att man mer eller mindre inte får tycka att det är något eller någon annan som är "fel" för en utan att det alltid sitter hos en själv. Det skapar så många onödiga skuldkänslor! Det kan också skapa förvirring, för att inte tala om en negativ självbild.
En trigger kan också leda till people-pleasing och ett tvång för en själv att vara till lags, för att man vill visa både sig själv och andra att man verkligen inte triggas!
Det är så lätt att man hellre lyssnar på experter än går efter vad som känns rätt för en själv. Trots att man oftast har en helt annan känsla. Vi måste bli bättre på att hålla fast vid vår egen känsla om vad som är bäst för oss själva.
Kommentarer
Skicka en kommentar