Ilska

 

Funderade lite på det här med ilska. Jag är en sådan person som väldigt sällan blir arg men när jag någon enstaka gång blir arg, så blir jag mycket arg. Däremot upplever jag att det är många som har väldigt lätt för att brusa upp och bli arga i vilka situationer som helst. Jag tror att anledningen till att jag har lite svårt att förstå detta, hänger ihop med att jag på något sätt tycker att det är så onödigt att bli arg över småsaker. Sedan är det ju faktiskt så, att det jag tycker är något litet kan vara stort för någon annan. Så jag får nog försöka tänka lite annorlunda där och inte vara dömande mot dem som blir arga för sådant som jag tycker är bagateller.

Jag tror att jag istället för ilska känner frustration, det kan jag känna ganska ofta. Skillnaden är att frustrationen är lättare att hålla inom mig och det är nog därför jag på något sätt förvandlar ilskan till frustration. Att bli arg är på något sätt att tappa kontrollen och det är något jag absolut inte vill göra offentligt. Jag kan bli lite förundrad och förvånad över att många människor inte bryr sig alls om att de visar så mycket ilska offentligt. 

Att tappa kontrollen offentligt är något jag är otroligt rädd för. Samtidigt känner jag att jag ofta tappar kontrollen men det är mer på det viset att jag känner att jag inte kan påverka min egen situation och inte riktigt kan bestämma över vissa dela av mitt eget liv. 

Jag tänker att det är en annan slags kontrollförlust.