Instruktionsboken

 

Det finns en del personer som redan som barn vet vilken väg i livet de ska ta. De vet att de vill bli lärare, läkare eller bilmekaniker eller vad de nu vill bli.

Men om man inte vet det ens när man faktiskt borde veta det. När man är vuxen. Eller att man överhuvudtaget inte riktigt hittat rätt i livet. Då känns det som att man är den ende som är vilsen. 

Ibland hör jag människor i alla möjliga yngre åldrar säga att de tycker att det är så skönt att de nu känner att de vet vad de vill, att de har mognat och att de vågar stå på sig och säga ifrån. 

Jag blir då lite förundrad och känner nästan både beundran och lite avundsjuka. För dit känns det inte som jag har kommit ännu. Men samtidigt känner jag en glädje för deras skull och jag unnar dem verkligen den känslan. 

Och själv tröstar jag mig med att lyssna på Miss Li när hon sjunger "Instruktionsboken" och funderar på om det finns en sådan bok för oss alla. Kanske. Och kanske är det bara så att det tar längre tid för vissa av oss att hitta vår egen instruktionsbok. Men jag fortsätter att leta efter min. Någonstans och någongång tror jag ändå att jag hittar min egen instruktionsbok.