Jag tycker att det är fantastiskt om jag på något sätt kan lyfta en annan människa. Kanske ge uppmuntran i något som vederbörande tycker är svårt, tungt eller jobbigt på något sätt. Det är inte svårt, det tar ingen tid och det kostar ingenting. Att skriva eller säga några uppmuntrande ord känns fint att ha möjlighet att göra. Och det känns ju så oerhört skönt att känna att någon annan uppmuntrar och lyfter en själv!
Därför har jag väldigt svårt att förstå människor som istället mår bra av att förminska sina medmänniskor. Jag inser ju att det handlar om att de istället själv hungrar efter bekräftelse och på något sätt får denna bekräftelse genom att trycka ner andra människor. Men jag kan ändå inte förstå hur man kan må bra av att göra någon annan ledsen. För jag tror att många med mig blir ledsna av att bli nertryckta och förminskade. Att inte bli tagen på allvar. Att mer eller mindre bli behandlad som ett barn. I längden kan detta skapa en känsla av att man faktiskt inte kan och vet någonting och att man behöver "vägledning" från personen som förminskar en. Och det är precis det som personen ifråga är ute efter. Att man ska fråga om råd och det kan t o m vara så att de kräver att man ska be om lov för att göra vissa saker. Och då luras man ju att tro att man inte vet eller kan någoting och att man är beroende av personen ifråga, vars ego växer mer och mer för varje dag.
Att styra en annan människa är aldrig rätt!
Kommentarer
Skicka en kommentar