Det ena utesluter inte det andra

Jag tycker att det är svårt att orka ta till mig alla "goda råd" jag får till mig. Någonstans läser jag att vi ska vara oss själva och att vi inte ska förändra oss för någon annan. Någon annan säger till mig att jag inte får gräva ner mig och se det negativa utan istället alltid se det som är positivt i tillvaron. 

Som jag har skrivit tidigare så har jag svårt för dessa "klämkäcka" råd. Jag menar att det är omöjligt att alltid orka eller klara av att se det positiva.

Ibland måste man få lov att gräva ner sig. Åtminstone är det så jag känner. 

Vi måste få lov att vara ledsna och sorgsna utan att känna att vi är fel eller gör fel. För livet är inte alltid en dans på rosor. Det handlar inte om att jag är extra negativ utan det handlar om att jag är realist. Jag kan såklart inte säga att jag har rätt, för vi är alla olika och ser på livet på så många olika sätt. Men det jag värjer mig emot är att få höra att jag alltid måste vara positiv och glad och tacksam för att jag faktiskt har det bra.

Jag upplever att jag kan vara tacksam för det som är bra och som fungerar i mitt liv samtidigt som jag kan vara ledsen och/eller sorgsen för något annat. 

Det ena behöver inte utesluta det andra.