Våra tankar ställer till det för oss ibland. Det är lätt att tänka negativa tankar om sig själv. Många av oss har lärt oss att vi sätta andra personer före oss själva. Alltid. Och vi har lärt oss att vi inte ska framhäva oss själva.
När vi sedan får höra något helt annat, typ att "du är den viktigaste personen i ditt liv", ja, då är det inte konstigt att det kan bli lite kortslutning i hjärnan. Det blir svårt att veta hur man ska göra. Att bryta gamla vanor och mönster är som bekant väldigt svårt.
Jag tror att en person som mer eller mindre alltid sätter andra före sig själva, har väldigt svårt att helt förändra detta tankesätt. Jag tror också att det är lätt att hamna i oro för att man ska bli egoistisk om man börjar tänka sig själv. Men det är knappast troligt att en person som alltid tänker på alla andra, helt plötsligt börjar tänka enbart på sig själv. Har svårt att det skulle fungera på det viset.
Men jag förstår oron. Och i vissa situationer förväntas det ju faktiskt att vi framhäver oss själv. Jag tänker främst på anställningsintervjuer. Det kan kännas väldigit ovant och riktigt svårt att sitta där och berätta hur bra man är. Dessutom är en sådan situation väldigt speciell och man vill ju göra bra ifrån sig.
Samtidigt som det kan kännas konstigt att sitta och "skryta" om sina kunskaper och erfarenheter....
Kommentarer
Skicka en kommentar