Bara för att något inte syns, betyder det inte att det inte finns.
Många av oss gör så gott vi kan för att vara högfungerande trots att vi inte mår bra inombords. Det syns inte alltid på utsidan hur vi mår på insidan.
Jag önskar att omgivningen kunde vara lite mer förstående och lite mindre dömande. För vi gör så gott vi kan. Ibland blir det bra och ibland blir det mindre bra. Men när vi gör mindre bra ifrån oss så handlar det ofta om att vi inte mår bra inombords och samtidigt varken vill eller vågar vi visa det för omgivningen.
Det tar samtidigt mycket energi att visa upp den där fasaden för omvärlden. Det är samtidigt ledsamt att vi ska behöva känna att vi måste låtsas som att allt är bra när det egentligen inte är det.
Men jag förstår att vi ofta gör det. För jag vet hur det kan bli om vi någon gång faktiskt vågar öppna upp oss och berätta hur vi egentligen mår. De flesta klarar inte av att ta emot detta förtroende utan kan bli lite nervösa och inte riktigt veta vad de ska säga och då är det lätt hänt att de börjar pladdra på om en massa annat. Och då står man där och känner sig lite snopen. För det krävs mod att öppna upp sig och när det sedan inte tas på allvar så kan det verkligen kännas svårt.
Ofta blir det då både första och sista gången man vågar öppna upp sig och visa sin sårbarhet.
Kommentarer
Skicka en kommentar