Jag tänker att vi säkert är många som skulle önska att vi kunde ses för de vi är, istället för vad vi gör. Vi blir "duktiga flickor" och beröms och uppmuntras för det vi gör, redan som barn. Vi tror att vi måste prestera för att bli omtyckta och för att duga.
Kanske är det annorlunda idag i uppfostran och i skolan men då jag var liten så var det ofta förekommande att man blev uppmärksammad för det man gjorde. Jag hoppas verkligen att det är annorlunda nu för det är inte sunt att inte se barnet för den unika person den är. Vi är ju faktiskt alla unika och speciella på vårt eget sätt.
Jag kämpar fortfarande med att försöka ses för den jag är istället för vad jag presterar. Samtidigt är det så, att det faktiskt är jag själv som fortsätter med beteendet att göra och prestera. Det sitter djupt i mig och jag tror att den lilla osäkra flickan finns kvar inom mig och gör sitt bästa för att bli sedd för den hon är. Men hon fortsätter envist med att vara tillgänglig, hjälpsam och uppmärksam. Hon känner sitt värde när någon berömmer henne för allt hon hjälper till med. Att säga nej och sätta gränser finns inte i hennes värld för hon har lärt sig att alltid vara till lags.
Kommentarer
Skicka en kommentar