Det är något speciellt med lördagar. Åtminstone känner jag det så. Kanske är det något som sitter kvar sedan jag var liten. Då var det lördagsgodiset jag såg fram emot. Tänker på när jag gick till livsmedelsaffären och köpte lördagsgodis. Det är så längesedan att det inte fanns lösgodis man själv fick plocka utan det fanns bakom disk. Så damerna bakom disken måste ha haft änglars tålamod med alla oss barn som kom varje lördag och pekade på det vi ville köpa. "En sådan och en sådan och två sådana".
När vi blev lite äldre gick vi till en kiosk lite längre bort. Där fanns mer godis att välja på och så kände man sig oerhört stor när man fick lov att gå till kiosken!
Jag tänker att de finaste minnena är egentligen de där små vardagliga minnena. När vi minns något speciellt som har betytt mycket och som har gjort ett stort intryck. För det är ju ändå så att den största delen av tiden består av vardag. Visst är det fint och trevligt med högtider och semestrar, det blir ju ett avbrott i vardagen och det kan vi absolut behöva. Men, som sagt, det är ju vardag den största delen av tiden och därför tycker jag att det är fint om vi kan spara de små ögonblicken som känns som något extra. Som blir ett fint minne.
Kommentarer
Skicka en kommentar