Det är väl lite så för oss alla ibland att vi klantar till det för oss. Vi ställer till det för oss och gör något som vi inte borde ha gjort.
Men jag tänker att det är ju faktiskt mänskligt. Ingen är perfekt och vi har alla våra fel och brister. Och så länge det inte är några stora saker och så länge vi inte skadar eller gör någon annan illa, så är det väl inte så farligt att vi klantar till det lite. Att glömma något. Att tappa något. Att spilla. Ja, det är inget värre än så som jag syftar på.
Men, det finns ju alltid de här personerna som ska påpeka ens fel och även förstora det som från början vara var en liten sak. Kanske är jag alldeles för känslig men vid dessa tillfällen känner jag mig som ett litet barn som får en tillrättavisning. Jag tycker inte att det är speciellt empatiskt när någon strör salt i såren när man har råkat göra något fel. Jag vill inte behöva stå och ta emot när någon "läxar upp" mig. Då känner jag mig som om jag är mindre värd och som någon som inte kan ta hand om mig själv.
Tänk om jag istället i dessa situationer fått höra något i stil med att "det är väl inte så farligt", "det gör ingenting", "jag hjälper dig att fixa det". Ja, tänk vilken skillnad det skulle ha gjort! Istället för att personen ifråga ska stå där och påpeka att hen skulle minsann aldrig klanta till det på det viset!
Att få förståelse när man gjort något man skäms över, det gör så oerhört mycket.
Ingen är perfekt. Alla kan göra fel.
Kommentarer
Skicka en kommentar