Får göra så gott jag kan

 Förra veckan skrev jag om det här med stress inför julen. 

Och just då kände jag att jag hade ganska stor koll på vad som skulle göras och vad jag skulle hinna med. 

Men så blir det som vanligt. Det dyker upp en massa saker som jag inte alls har räknat med. Sådant som jag inte själv kan kontrollera eller bestämma över. Eller, ja, kan och kan. Jag får väl säga att visst SKULLE jag väl kunna säga nej till några saker men inte allt. Och jag orkar inte ge mig in i en massa förklaringar när det gäller det andra. Så jag får ta en massa djupa andetag och göra mitt bästa för att hinna med och klara av allt. Mer än så kan jag inte göra.

Jag kan ju inte göra mer än att försöka göra mitt bästa och så gott jag kan.