Då jag är orimligt intresserad av personlig utveckling så läser jag såklart mycket om detta, Det skrivs ofta om att vi måste våga för att vinna, att vi ska våga kasta oss ut i det okända, att vi ska utmana oss själva att göra nya saker.
Det är inte så lätt alla gånger och jag tänker också att alla har inte heller behov eller någon önskan om att utmana sina rädslor på olika sätt. Och jag tänker att det måste få vara okej det också. Vi måste få vara nöjda utan att vi ska anses vara tråkiga.
Det är en helt annan sak om vi själv vill utmana oss själva. Om någon t ex frivilligt vill flyga luftballong för att utmana sin höjdrädsla. Då kan det vara läge att prata om att kasta sig ut i det okända.
Ibland måste vi dock göra saker som vi tycker är oerhört läskiga. Ofta hjälper det inte då att få höra hurtfriska utrop som att vi måste våga för att vinna. Kanske det hjälper någon, för vi är ju alla olika. Men mig hjälper det absolut inte. Det som hjälper mig i en sådan situation är stöd och förståelse. Att någon bekräftar min oro, även om oron kan verka konstig och obefogad för någon annan.
"Erfarenheten är den enda sanna rikedomen då man inte kan förlora den utan bara skänka bort den - och för att man också behåller den när man delar den med någon annan" (Hans Habe)
Kommentarer
Skicka en kommentar