Vi kan alla hamna i svåra situationer och då om någon gång ska vi bli bemötta på ett ödmjukt och respektfullt sätt. Det hjälper inte ett dugg att vi då får höra att det finns de som har det värre. Det löser inte våra problem där och då och vi mår inte bättre. Snarare sämre, då vi inte blir tagna på allvar.
Det gäller att inse att vi alla har rätt till vår upplevelse. Det som någon annan tar med en klackspark kan kännas som något oerhört tungt för mig. Och tvärtom.
Jag varken vill eller behöver bli bemött av ett förminskande när jag känner mig svag. Att sparka på någon som ligger är inte ett sätt att försöka stärka vederbörande, vilket jag tyvärr själv fått höra och uppleva. Tanken bakom detta har varit att "stärka" mig. Det har naturligtvis inte fungerat.
Det går ju inte att rangordna elände och problem och utsatthet. Och det beror såklart också på vad det handlar om. Men att jämföra med någon annan hjälper sällan och det hjälper inte heller att förminska människors upplevelser. Att känna att man inte blir tagen på allvar i en situation som känns svår, kan göra att vi tappar tron på att det går att få hjälp i en utsatt situation. Det kan t o m bli så att det blir ett slags skuldbeläggande som kan vara tungt att bära.
Och vad händer då? Jo, i många fall kan det bli så att vi börjar säga så till oss själva. Oavsett vad vi råkar ut för, så tänker vi att det kunde ha varit värre och att det finns de som har det värre. Det kan bli en slags försvarsmekanism som gör att vi skjuter känslan ifrån oss och bagatelliserar vår situation.
Men de flesta av oss vet ju vad som händer när vi skjuter bort våra känslor. De försvinner inte. De finns kvar och ligger och gror inom oss. Vilket i längden skapar större problem.
Låt oss respektera varandra. Vi behöver inte hålla med. Vi behöver inte tycka likadant. Vi får lov att blir irriterade på andra. Men vi behöver INTE uttrycka alla känslor och tankar!
Kommentarer
Skicka en kommentar