Varför jämför vi oss så ofta med andra?
Jag tror att det sitter djupt inom oss att se hur andra har det och jämföra med hur vi själv har det. Eller hur vi är i jämförelse med andra.
Visst kan vi förändra oss och förbättra oss men vi ska göra det för att vi själv känner att vi vill. Inte för att bli "lika bra" eller "bättre" än någon annan.
Vi ser bara ytan hos andra. Vi vet ofta ingenting om hur grannarna har det även om det ser ut som att de har det alldeles perfekt. Det finns ingen som är helt perfekt eller har ett helt perfekt liv. Och jag tänker att det skulle inte fungera i längden. För hur bra man än kan uppleva att man har det, så blir det också till slut slentrian och man blir immun mot det perfekta. Och då vill man ha något annat.
Om man försöker bli någon annan än den man är, så är man ju faktiskt inte sann mot sig själv. Det talas så mycket om att vi ska försöka bli den bästa varianten av oss själva men vi måste inse att det är helt okej att faktiskt vara nöjd med det vi har eller hur vi är.
Vi kan vara bra precis som vi är!
Kommentarer
Skicka en kommentar