Vill inte bli bitter

Jag har så länge jag kan minnas känt att något jag absolut aldrig vill bli, är att bli bitter. Troligtvis för att jag tycker att bittra människor är svåra att ha att göra med. Och tro mig, jag har mött en del bittra personer i olika sammanhang. 

Bitterheten ligger där liksom och pyr hela tiden under ytan och ut kommer en plötslig ilska eller en sur kommentar. 

Och jag är nu absolut inte ute efter att döma någon, för jag förstår ju så mycket som att den här bitterheten kommer ur något som dessa personer har varit med om och inte har klarat av att hantera. Något som ständigt ligger där under ytan, för vi har ju alla varit med om saker som vi har svårt att hantera.

Detta är ju faktiskt fullt förståeligt och fullt naturligt.

Det svåra är att vara runt dessa personer. Även om bitterheten inte vänds mot mig eller ens har med mig att göra, så blir jag ju ändå utsatt för den. Det kan kännas olustigt att behöva lyssna på drypande bittra kommentarer eller plötsligt befinna mig i en uppflammande ilska. Ofta har jag själv svårt att förstå hur personen ifråga kan bli så oerhört triggad av en viss person eller en viss situation. Det kan vara i en situation i trafiken eller vad som helst. 

Jag tänker att här får jag nog försöka vara mer accepterande. Även om jag inte förstår vad som ligger bakom så kan jag ändå försöka tänka att dessa personer mår inte bra av att vara bittra och hur jobbigt jag än tycker att det är att hamna mitt i ilskan så har den ingenting med mig att göra. 

Och jag tänker att om jag någonsin skulle känna mig det minsta bitter så hoppas jag verkligen att jag inser vad som håller på att hända och inte släppa ut bitterheten inför andra. 

För jag vill verkligen inte utsätta andra människor för min eventuella bitterhet!