Häromdagen läste jag något som jag sedan har funderat över. Det var någon som diskuterade med sig själv hur hon skulle bemöta personer som själv tycker att de vet och kan så mycket. Sådana som är snabba på att tillrättavisa andra personer, utan att egentligen tänka efter.
Hon skrev att hon ofta känner irritation över dessa personer som är så snabba att tillrättavisa andra men egentligen är det de skriver inte speciellt smart utan istället mer åt det "korkade" hållet. Så hon var inte överens med sig själv om hon skulle fortsätta att irritera sig på detta eller om hon helt enkelt bara skulle tycka synd om dem som själv är övertygade om att de kan och vet så mycket. Men egentligen är det istället tvärtom, att de inte vet speciellt mycket.
Och jag kan absolut förstå hur hon tänker, för jag har själv funderat i de banorna ibland. Hur en person uttrycker sig kan säga väldigt mycket om personen ifråga. Speciellt hur en person uttrycker sig i skrift. Det kan vara svårt att förstå vad någon vill ha sagt om den skickar ett sms utan att sätta punkt mellan meningarna och struntar i att skriva ut frågetecken. För att bara nämna något. Problemet blir sedan att personen ifråga tycker att jag är konstig som missförstår eller inte förstår alls. Då får jag dumstämpeln på mig. För en sådan person har väldigt svårt att bli ifrågasatt och förskjuter därför allting, så att det blir jag som verkar vara den som skriver "konstigt".
Jag försöker låta bli att reta mig och att reagera på detta. För jag vill inte att personen ifråga ska få vatten på sin kvarn och fortsätta argumentera.
Kommentarer
Skicka en kommentar