Tänk om vi kunde vara öppna och ärliga mot varandra i alla lägen. Vilken trygghet det skulle skapa.
Nu förstår jag ju att det är ett önsketänkande och att vi alla är så olika och ser så olika på saker och ting att det inte fungerar så.
Jag kan känna att jag är så trött på alla mina egna vita lögner som jag mer eller mindre tvångsmässigt känner att jag måste använda mig av. Både för att jag inte vill bli en jobbig och obekväm person och prata om sådant som andra inte vill prata om. Eller för att jag inte vågar säga vad jag tycker och att jag kanske inte orkar eller vill göra sådant som andra vill att jag ska göra.
Ja, jag vet att jag är feg men jag kan bli så oerhört lättad när jag "slipper undan" något pga mina vita lögner. Samtidigt som jag egentligen inser att det jag gör inte är så bra.....
Kommentarer
Skicka en kommentar