Storhetsvansinne?!

 Ibland skäms jag lite över mina tankar om att jag önskar att jag kunde göra skillnad för människor. Jag menar, vem tror jag att jag är?!

Men sedan tänker jag att det behöver ju inte vara så stort och speciellt. Det kan ju faktiskt räcka att jag gör något litet för någon ibland, jag behöver ju inte ha storhetsvansinne och tro att jag ska göra skillnad för massor med människor!

Ett telefonsamtal. Ett besök. Att göra någon en tjänst. Att baka en kaka till någon. Sådant kan betyda mycket för någon och att veta att någon blir glad över något jag gör känns fint. 

Så det där små sakerna kan också betyda något.