Får man tycka synd om sig själv?

 Det finns alltid någon som har det värre.

Så har många av oss fått lära oss när vi var små. 

För att vi inte skulle gnälla och klaga över vår egen situation.

Så vad har vi då lärt oss? Jo, vi har lärt oss att förminska våra egna problem och vi har lärt oss att förminska oss själva. 

"Inte ska väl jag klaga, då jag vet att min granne har det väldigt jobbigt med sin sjuka mamma". 

Det var ett exempel men det säger så mycket, tycker jag. 

Många av oss har mycket att vara tacksamma över. MEN det utesluter inte att vi faktiskt också kan få lov att vara ledsna över något som är svårt i våra liv. Allt är inte guld och gröna skogar. Och vi behöver inte heller sträva efter att ha det så himla bra och vara så väldigt duktiga i allt vi gör. Livet ser inte ut så.

Det är svårt att få andra människor att orka lyssna på oss när vi är ledsna eller mår dåligt. Därför menar jag att vi måste få lov att tycka synd om oss själva. Det betyder inte att vi fastnar i detta. Jag tror istället att det är tvärtom. För om vi får lov att känna att det är okej att känna alla känslor, så blir vi mer bekväma i oss själva. 

Och då slipper vi få dåligt samvete för att vi faktiskt har känslor.