När någon säger sig vilja mitt bästa, då vill jag verkligen tro att det stämmer. Men så är det inte alltid.
Istället kan det vara så att vederbörande tar sig friheten att antingen skuldbelägga eller nedvärdera. Och sedan är förklaringen att hen gör det för min egen skull. För att jag ska förstå vad jag bör göra eller inte göra.
När detta händer, då känner jag mig uppgiven. Jag känner mig som ett litet barn som blir tillrättavisad för att jag inte vet hur jag ska bete mig.
Och ja, jag har försökt att se det från olika håll. Har verkligen försökt att se det som en "hjälp". Men inser varje gång att det nog egentligen handlar om att personen gör detta för att hen själv ska känna sig duktig. Som att hen är bättre än vad jag är.
Vissa människor har tyvärr ett behov av att känna sig bättre än andra och det går aldrig att undvika dessa människor. Men man kan göra sitt bästa och försöka att hålla sig borta från dessa människor och sammanhang.
Det är inte alltid det går att hålla sig undan men jag försöker.
Kommentarer
Skicka en kommentar