Jag tycker att den är både rolig och intressant och jag tar till mig mycket. Allt håller jag inte med om men mycket tycker jag är väldigt träffande.
Det där med att vi alltid "måste" vara positiva, tex. Om man hela tiden strävar efter att total optimism, så blir man inte bara urjobbig att umgås med, utan man blir även självisk och trångsynt. Jag citerar: " Om vi vill leva som vuxna, så måste vi riskera att konfrontera verkligheten som den är, hur skrämmande, förvirrande eller ledsamt det emellanåt kan visa sig vara, och inte vara ytliga drömmare som bara sticker huvudet i sanden och envisas med att allt är precis som vi vill att det ska vara". Med andra ord, vi måste få vara människor. Vi är inga robotar som alltid är glada och positiva.
Vidare menar Briers att de personer som alltid ser allting positivt kan vara påfrestande och onyanserade. Dessutom är de skuldbeläggande.
Med detta menar jag inte att vi ska se allt i svart och vara negativa hela tiden.
Men vi måste få lov att känna både sorg och glädje utan att någon ska förminska våra känslor.
Kommentarer
Skicka en kommentar