Förändring och trygghet

 

Det är lätt hänt att sätta både sig själv och andra människor i ett fack.

Man tänker att så har det alltid varit, så har JAG alltid varit och så har DU alltid varit. 

Vi har svårt att se och upptäcka och märka att nya mönster skapas, både för oss själva och för andra. Vi är så inne i oss själva att vi inte ens märker när någon annan har gjort en stor förändring.

Eller så märker vi det och blir förvånade och tycker inte riktigt om det. För att vi inte riktigt då vet var vi har denna person. Hen blir liksom ny för oss.

Vi vill ofta att allting ska vara som vanligt, för då känner vi oss trygga. Jag är verkligen så, att jag har blivit väldigt beroende av att känna trygghet. För när man någon gång har kastats ut i det okända och tappat allt, då är tryggheten långt borta och då längtar vi efter den.