Jag är duktig på att överanalysera. Det är ju egentligen inget som är bra med det.
Det ställer bara till med problem. Att älta fram och tillbaka.
Ofta är det bra småsaker som jag fastnar i och börjar älta. Och det är inte alls säkert att någon annan ens har lagt märke till den situation som jag ältar och återskapar i mitt inre. Om och om igen. Något som jag sa. Eller inte sa. Gjorde eller inte gjorde. Jag får för mig att någon är besviken på mig. Eller arg. Eller tycker att jag gjorde något dumt eller fel. Gjort för mycket eller gjort för lite.
Ja, jag kan älta i det oändliga. Och det är ju så onödigt, då jag inte ens vet om någon annan ens bryr sig om det jag mår dåligt över!
Kommentarer
Skicka en kommentar