Skamkänslor

 Enligt en undersökning så skäms vi mest över inför andra människor och vad de kan tyckas tänka och tycka om oss. Vi skäms för att ha ostädat hemma och vi skäms om vi blivit utbrända. Det tycker jag är sorgligt. För vem som helst kan ju bli utbränd, det är inget vi ska behöva skämmas över. Inte heller för att vi råkar ha ostädat hemma. Jag menar, det finns väl knappast någon som aldrig har ostädat hemma. Om de inte är oerhört pendantiska förstås och sådana människor finns ju naturligtvis. 

Vi skäms också om vi gör en annan människa ledsen eller skulle råka orsaka någon lidande. Vi kan även känna skam över att inte ha kommit så långt i karriären som vi "borde" ha gjort. Detta är något jag känner igen mig i, jag har många gånger känt att det är pinsamt att jag inte kommit någonstnas yrkesmässigt, trots min ålder. 

Om jag skulle göra någon ledsen eller orsaka lidande skulle jag inte bara skämmas, jag skulle må fruktansvärt dåligt.

Vi skäms också för att vi kan uppleva att vi har misslyckats som föräldrar, vi kan oroa oss för att andra kanske tror att vi är dåliga föräldrar.