Många gånger i diskussioner så kommer jag på efteråt vad jag skulle vilja ha sagt. Men då är det ju liksom för sent.
Eller så vågar jag inte riktigt ta plats och säga något. Jag sitter hellre tyst än säger något.
Andra gånger kan det vara så att jag inte alls kommer på något att säga. Hur gärna jag än vill.
Ibland, eller ja, ganska många gånger, känner jag mig bara helt enkelt väldigt konstig....
Kommentarer
Skicka en kommentar