Ikväll känner jag mig låg. LIte nostalgisk med vemodighet i mitt sinne. Tänker att det är helt okej att känna det så och jag tänker inte försöka tvinga mig själv att vara absurt positiv.
Det ena utesluter inte det andra. Jag kan vara tacksam för mycket i mitt liv. Samtidigt som jag kan vara låg och nere och sorgsen. Det är okej och jag önskar att jag kunde få så många som möjligt att försöka förstå det. Vi måste inte vara antingen eller. Vi kan vara både och.
Utan att någon ska försöka ändra på en.
När någon försöker ändra på en så tror jag att det handlar om dem själva. Att de inte klarar av eller orkar med att någon inte alltid är glad. För då vet de inte hur de ska hantera en. De tror att de måste vara problemlösare. Nejtack, jag vill inte ha någon problemlösare i min närhet.
Men det är såhär. Att de behöver faktiskt inte hantera någon annan än sig själva. Jag förstår att det är för mycket begärt att hoppas på att dessa personer enbart ska kunna vara validerande och bekräftande istället för att läxa upp en för att man inte är positiv varenda liten sekund i livet.
Men som sagt, det är för mycket begärt. Så jag begär ingenting mer än att jag ska få lov att vara ledsen eller glad eller vilken sinnesstämning som helst.
Utan att någon ska försöka läxa upp mig.
Kommentarer
Skicka en kommentar