Varje litet steg är ett steg framåt.
Ibland går vi bakåt. Ett eller två eller tre steg.
Och så måste det få vara. För vi är inga maskiner eller robotar som inte stannar eller misslyckas.
Det jag vill försöka säga är att det är mänskligt att göra fel och det är inget misslyckande. Jag ska inte låta så hurtfrisk att jag säger att vi hela tiden lär oss av våra misstag. För det gör vi faktiskt inte alltid.
Det händer att vi gör samma misstag många gånger. Och det är ingen anledning till skuldbeläggande. Vi ska varken skuldbelägga oss själva eller behöva lyssna på när andra skuldbelägger oss.
Vi har alla vår egen väg att gå. Min väg är inte densamma som någon annans. Men din väg är inte fel. Och inte min heller. För vi måste få gå våra egna vägar och vi måste få göra fel och irra iväg oss ibland.
Jag har irrat iväg många gånger. Ibland har jag hittat tillbaka. Ibland inte.
Kommentarer
Skicka en kommentar