Idag när jag letade efter några saker så hittade jag inte det jag letade efter men jag hittade istället en av mina gamla dagböcker. Den är från när jag var 18 år och när jag läste den så kändes det som att det inte alls var så längesedan. Men....det är det ju! Dock var det som att kastas tillbaka alla de åren, kunde mer eller mindre känna de känslor jag skrev om. För känslor var det gott om!
Upplever att jag genom det jag skrev så var jag nog ganska naiv men jag kan samtidigt förstå det, för jag har ju lärt mig att hjärnan inte är helt utvecklad förrän man är en bra bit över 20 år.
Tänk vad livet och tiden går fort! Även om så enormt mycket har hänt sedan dess, så var det som att tiden på något vis stod still när jag läste dagboken. Jag kastades tillbaka och blev för en stund den där naiva artonåringen som dock själv tyckte att hon var så vuxen och så klok och kunde och visste allt.
Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag att jag inte alls kan och vet så mycket, haha! Samtidigt är jag fortfarande nyfiken och vill lära mig så mycket, kunskap blir jag aldrig mätt på. Och det är jag både glad och tacksam över. För det finns så mycket jag vill lära mig. Fortfarande!
Kommentarer
Skicka en kommentar