Runskrift

 

Jag blandar ju vilt när det gäller ämnen att skriva om.

Idag blir det att gå långt tillbaka i historien, nämligen ända till ungefär år 50 före vår tideräkning. Då beräknas det att runskriften uppkom i dagens Sydtyskland. När runorna var uppfunna fick de snabbt en viktigt andlig, magisk och symbolisk roll, vilken levde kvar genom de olika folkvandringar som följde på Roms fall och den långa och turbulenta tid som kom därefter. 

Runalfabetena kalls futharker efter de se första runorna som står för ljuden f, u, th, a, r och k. Den äldsta kända versionen hade tjugofyra bokstäver. Den yngre futharken, som är från vikingatiden, hade bara sexton.

Efter det romerska rikets fall bosatte  sig det anglosaxiska folket i England. Då skapades den anglosaxiska futharken med tjugonio eller trettiotre bokstäver.

Runorna slutade användas när kristendomen infördes eller så gick de under jorden tillsammans med resten av de nordiska och germanska hedniska traditionerna.

Den kända runstenen Rökstenen i Rök i Östergötland är troligtvis ristad i början av 800-talet och den har den längsta runinskriften i sten som man känner till. Det anses att rökstenen är startpunkten för den svenska litteraturen.

Det var dagens historielektion.

Tack för idag.