Jaha, så blev det så igen.
Att jag var tvungen att göra ett uppehåll i skrivandet här.
Inte för att jag inte ville. Tvärtom. Jag ville gärna. Men orken fanns där inte.
Jag kan bli så frustrerad över mig själv. Det finns så mycket jag vill göra men som jag helt enkelt inte orkar.
Hur mycket jag än vill, så kan jag inte komma igång. Det går liksom inte.
Det skapar så mycket skuldkänslor och även sorg. För att jag känner mig så "lat". Och "alla andra klara ju så mycket".
Det känns som det där man brukar benämna som "imposter syndrome". Att man känner sig som en slags bluff. I detta fallet för att det känns som att jag inte har rätt att inte orka. Jag menar, jag har ju ingen fysisk sjukdom eller så som hindrar mig. Så jag "borde" faktiskt kunna skärpa till mig.
Samtidigt vet jag ju logiskt sett, att det faktiskt inte är så enkelt. Jag har lätt för att vara förstående mot andra i liknande situationer men jag kan vara väldigt hård mot mig själv.
Jag avslutar här för idag och hoppas att jag orkar skriva mer imorgon.
Tack för idag.
Kommentarer
Skicka en kommentar