Vi får se om det blir så någon gång

 "Sorger och bekymmer som inte får tala, gnager tyst i hjärtat" 

(William Shakespeare)

Ja, mr Shakespeare hade absolut rätt i detta. 

Alla har vi sorger och bekymmer. Större eller mindre. Ofta eller sällan. Men det är ju inte så att de försvinner om vi inte uttrycker dem. Snarare tvärtom. De finns kvar, de gnager och tär och kan även kännas större och svårare att hantera. 

Men ofta vill vår omgivning inte höra talas om bekymmer och sorger. För då kan det bli jobbigt och obekvämt. Och så kan vi ju inte ha det. Eller....?

Naturligtvis vill jag inte göra människor obekväma. Men jag skulle önska att det inte vore ett sadant tabu att prata om det svåra. Det som gör ont och det som skaver inom oss. Tänk om vi vågade vara mer öppna med hur vi mår egentligen. Innerst inne. Och att människor inte skulle bli rädda när vi pratar om hur vi mår.

Jag har en förhoppning och önskan om att fler människor ska våga stanna kvar och lyssna när vi försöker uttrycka det svåra.

Vi får se om det blir så någon gång.

Tack för idag.