Tillbaka

 Det blev en lite längre paus än vad jag tänkt från början men nu är jag tillbaka.

Jag har hunnit bli ett år äldre också och det har fått mig att fundera en del på det här med ålder och varför det verkar vara så väldigt viktigt.

Jag anser att vi har en åldersdiskriminering här i Sverige och att ungdomskulturen höjs till skyarna. Och även om jag verkligen inte vill känna mig påverkad av det, så är jag ändå medveten om att jag på olika sätt faktiskt ändå påverkas.

Som en bit över femtio så står företagen knappast i kö för att anställa mig. Nu är det ju naturligtvis så att inte bara vi som är femtio plus räkar ut för att det är svårt att få jobb, då arbetslösheten är hög.

En annan sak som jag är lite irriterad på mig själv för att jag hänger upp mig på är hur andra ser på mig i förhållande till min ålder. Jag känner mig inte speciellt gammal men när jag fyllde år fick jag höra av en bekant att en annan person hade blivit förvånad över att jag inte är äldre.....

Ärligt talat gjorde det lite ont inombords men jag skrattade bort det och tänkte först säga något i stil med att "ja, jag kanske ser äldre ut än vad jag är" men jag ville uppriktigt sagt inte ha ett svar på detta påstående. 

Sedan är det ju så att jag själv aldrig skulle ha berättat för någon om jag fått höra att någon hade sagt att någon ser äldre ut än vad den är. Det kan vara väldigt känsligt men min bekant är en person som är väldigt ärlig när det gäller sådana saker. Jag kan tycka att det finns gränser för hur ärlig man ska vara men det är min personliga åsikt. Om det finns risk att såra någon så tycker jag inte att man ska vara alldeles ärlig. Men, som sagt, det är min personliga åsikt och andra får ha sina åsikter.

Att jag reagerar handlar nog om att jag är en fåfäng person och när jag ser mig i spegeln ser jag inte samma person som jag ser om jag tar en bild på mig själv. Jag har funderat mycket på om den person på bilden är så som jag faktiskt ser ut på riktigt, för att kameran fångar verkligheten? Och att jag ser den jag vill se, i spegeln? Eller är det bilden i spegeln som är den sanna och att kameran fångar mig när jag gör en microrärelse, vilket jag fått bekräftat från en fotograf att vi alla gör och att bara en kamera hinner fånga dessa microrörelser. Nu blev det här väldigt rörigt och handlar mest om min fåfänga.

Jag gjorde en gång misstaget att dela en bild på FB i en tråd där man skulle gissa åldern på varandra. Fattar än idag inte varför jag delade en bild där! Jag fick gissningar på allt möjligt men när någon gissade på 63 år och vid det tillfället var jag nog kanske tio år yngre, då gjorde det lite ont och jag ångrade mig bittert. Men jag undrar också varför det gör så ont?! Jag tycker ju själv inte egentligen att åldern spelar någon roll när det gäller vänskap, t ex. Då är åldern bara en siffra. Och när det gäller annat än utseende så tar jag inte så allvarligt på min ålder, faktiskt. Kanske är jag bara rädd för att bli gammal, jag vet inte. Eller så handlar det återigen om en påminnelse om att ungdom är det som premieras och att man därför försöker dölja att man blir äldre utseendemässigt. Som att t ex färga håret så att de där förargliga grå hårstråna inte syns!

Jag är naturligtvis glad över att jag har blivit ett år äldre, det betyder ju att jag fortfarande lever och finns och är med. Det är jag tacksam över.

Tack för idag.