Det är bra att ha förmågan att kunna anpassa sig. I rimlig grad, alltså.
Vissa, som jag då, anpassar sig alldeles för mycket. Hela tiden. Alltid. Det är precis som att man slår knut på sig själv för att kunna anpassa sig själv hur mycket som helst.
Man står ut med sådant som de flesta andra skulle vägra stå ut med.
Man gör allt för att andra ska ha det bra.
Man sätter sina egna behov åt sidan. Mer eller mindre alltid.
Man säger aldrig ifrån.
Man gör alltid allt för att ha förståelse för andra/hjälpa andra.
Ja, egentligen skulle jag kunna skriva hur mycket som helst. Men oavsett hur mycket jag än skriver om detta, så blir det ju inte bättre eller lättare.
Och inte vet jag hur jag ska hantera det heller.
Så.....
Tack för idag!
Kommentarer
Skicka en kommentar