Orkar inte....

 Efter ännu en paus är jag tillbaka.

Har varit mycket runtomkring och trots att jag egentligen vill skriva, så blir det ibland så att jag helt enkelt inte orkar ta tag i det. Ibland känns allting bara helt övermäktigt och jag vill berätta om det för att jag tror inte att jag är den enda som upplever detta. 

Vi måste ta bort skuld- och skamkänslor kring det här med att dåligt psykiskt mående. Det är inget konstigt, det är inget fel på en för att man känner oro och ångest och är deprimerad. Däremot ska det tas på allvar på samma sätt som när man mår dåligt fysiskt. Visst har det blivit bättre och vi pratar mer om det. Men det är långt kvar tills det är helt "accepterat" att inte må bra psykiskt. 

Ibland blir det bara för mycket med allting. Och så måste det få lov att vara utan att vi ska behöva känna att vi måste ursäkta oss. Men tyvärr får jag ofta göra det ändå och jag gör det på så sätt att jag hittar på olika ursäkter när jag inte orkar träffa vissa människor. Det blir ofta ursäkter kring att jag redan har något inbokat eller att jag är fysiskt sjuk. Men åh, vad jag skulle önska att jag kunde våga säga som det är. Och det har ju inte bara att göra med att det handlar om att må dåligt psykiskt, utan även att jag är rädd för reaktionen. Jag är ju så orimligt konflikträdd. Finns så mycket att säga om det och jag vet att jag tjatar om det till leda. Så jag avslutar här för idag.

Tack för idag.