Ibland oroar jag mig för att jag är alldeles för bekräftelsesökande. Även om jag oftast egentligen inte alls ser mig som en sådan person. Men jag kan oroa mig för att andra kan tycka det och jag kan även bli lite frustrerad på mig själv för att jag ibland kan känna en önskan om att vilja vara betydelsefull. Varför vet jag egentligen inte och det gör ju inte saken bättre. Jag menar, det finns ju ingen mening med att folk som jag bara är bekant med, ska tycka att jag är betydelsefull.
Kanske är det så att jag känner mig osynlig och att det är därför jag ibland önskar att jag skulle märkas och synas och betyda något för andra. Det är en skamlig känsla som jag inte skulle våga berätta om för andra.
Samtidigt är det lite ledsamt att många av oss är så rädda för att vara öppna med och berätta hur vi mår och hur vi känner. Om vi vågade så skulle vi kunna vara ett stöd för varandra och även slippa känna så mycket skam.
Tack för idag.
Kommentarer
Skicka en kommentar