Envishet, är det bra?
Jag har en tendens att vara väldigt envis ibland. När jag har bestämt mig för att klara av något så vill jag inte ge upp. För det skulle kännas som ett misslyckande och misslyckanden är jag inte så bra på att hantera. Samtidigt misslyckas jag ju såklart lite då och då, precis som alla andra gör.
Jag tror att jag känner skam när jag misslyckas, åtminstone när jag misslyckas inför andra. Om ingen ser eller vet om mina misslyckanden så känner jag inte skam och det är ju såklart inte så konstigt. För skam handlar ju om att göra något som känns pinsamt inför andra.
Istället för skam kan jag säkert vid dessa tillfällen känna frustration. Min envishet handlar ofta om att jag vill klara mig själv, vill inte behöva be om hjälp och vill inte att det ska komma fram att jag inte kan eller inte klarar av något.
Dumt egentligen för alla misslyckas ju ibland och jag skulle aldrig se ner på någon annan om de misslyckas. Men det är lätt att ha större krav på sig själv än vad man har på andra.
Tack för idag.
Kommentarer
Skicka en kommentar