Ilska och frustration

 

Det är inte så ofta jag känner så starka känslor som ilska och frustration.Det kan nog oftast vara att jag blir frustrerad på mig själv. 

Eller så är det när någon har en massa åsikter om vad jag ska göra eller inte ska göra. Då kan jag bli väldigt arg och frustrerad. Men utan att ge utlopp för det och det är väl egentligen inte jättebra att dessa känslor liksom bara fastnar inombords. 

När sådana känslor läggs på varandra så kan jag riktigt känna hur det känns inombords, det blir som en stor knut i magen som jag inte tillåter mig själv att ge utlopp för.

För jag vill inte vara bråkig och besvärlig. Oavsett hur mycket jag blir kritiserad. Jag vill ha kvar min värdighet, det är mycket viktigare för mig än att ge utlopp för frustration.

Med andra ord, jag använder mig i mer eller mindre alla sammanhang av lågaffektivt bemötande. Det är inget jag egentligen har lärt mig och jag har använt mig av det långt innan jag visste att det finns ett ord för det. Jag bemöter med andra ord alla med ett lugn utåt, även om jag inte känner det lugnet inombords. Men jag tycker att jag själv tjänar på att göra så och jag tror även att andra tjänar på detta. Bråk uppstår sällan när man använder sig av detta tankesätt och det är det viktiga för en som är oerhört konflikträdd.

Tack för idag.