Det har hänt igen

 

Det har hänt igen.

Jag har fått känna på känslan att någon är besviken på mig. Inte så att det sades rakt ut, utan lite mer inlindat. Men ändå så att jag skulle förstå det.

Och om jag förstod det? Ja, jag är mästare på att ta till mig sådana tankar och känslor. Man behöver inte ens uttrycka det i ord, jag känner det på mig ändå.

Skammen och skulden och ångesten kom såklart direkt som ett brev på posten. Jag vet att jag måste lära mig att hantera dessa känslor, för jag tror inte att det är sunt att jag reagerar så starkt på minsta lilla. Men det är svårt, för när det dåliga samvetet sköljer över mig så går det inte att stoppa. Jag "badar" i det dåliga samvetet. Åtminstone känns det så.

Nästan alltid finns det flera saker som jag har dåligt samvete för. Just nu känns det överväldigande. Det känns som att jag inte räcker till för dem som jag verkligen vill räcka till för. Detta skapar även en trötthet som gör att jag ställer till problem för andra (som jag varken vill eller orkar finnas för) genom att jag inte orkar ställa upp. Jag vet inte hur många vita lögner jag har kommit med under den senaste veckan och jag är livrädd för att jag ska råka försäga mig och råka avslöja någon av lögnerna. Med mitt dåliga minne och virrighet kan det mycket väl hända och det skulle bli fruktansvärt pinsamt. 

Jag känner att jag är oerhört feg som inte vågar stå för vad jag vill eller inte vill eller orkar eller inte orkar. Men jag vet att jag inte skulle få förståelse och jag vet att det skulle skapa en ännu större besvikelse än det redan gjort. 

Kanske det låter som att jag sitter här med min offerkofta men jag uppfattar det inte så. Jag försöker bara bara vara transparant här och berätta hur jag känner.

Tack för idag.