Idag har jag lärt mig ett nytt ord.
Echoism.
Det innebär att man anpassar sig så mycket efter andra att man till slut inte vet man själv är.
Det är inte en diagnos utan ett relationsmönster, en överlevnadsstrategi som är inlärd, oftast redan i barndomen. Man kanske har känt att man inte fick ta plats eller att man skulle vara duktig och snäll för att bli omtyckt. Man fick lära sig att andra var viktigare än man själv var och därför krympte man sig själv och sina behov. Man lärde sig att man fick bekräftelse för det man gjorde. Aldrig för den man var. Och det sitter djupt i en.
Man gör sig mindre än vad man är. För att bli omtyckt. Man anpassar sig ständigt, vilket gör att man inte vet vad man själv vill.
Man blir duktig på att läsa in andras behov och anpassar sig efter dem och man skäms för att själv ta plats och man vill absolut inte be om hjälp.
Man säger ofta att saker och ting inte spelar någon roll, trots att man känner inombords att det absolut spelar roll.
Tack för idag.
Kommentarer
Skicka en kommentar