Så länge jag kan minnas så har jag tyckt att det är intressant med våra mänskliga beteenden. Varför vi beter oss som vi gör. Varför vi gör sådant som vi vet att vi inte borde göra men ändå gör.
Det finns mycket intressant inom detta område att utforska.
Vi tar med oss många av våra beteenden från barndomen. Sådant vi har lärt oss. Många gånger har vi såklart tagit del av vad de vuxna lärde oss och visade oss men vi har också många gånger lärt oss genom att själv betrakta hur de vuxna betedde sig. Andra gånger har vi bara känt på oss vad vi bör göra eller inte bör göra.
För egen del lärde jag mig att ta ett steg tillbaka och inte visa mina känslor. Jag kände på mig att jag var "jobbig" när jag blev för känslosam. Än idag har jag väldigt svårt att visa att jag är arg eller ledsen ja, jag kan även gömma undan ilskan/sorgen för mig själv genom att tänka att det är inte så farligt och att jag inte ska ställa till med något.
Men det gör något med en när man blir orättvist behandlad och ändå ler stort utåt för att inte visa att man blir ledsen eller tar illa upp. Det samlas ändå på hög inom en och det känns som att man inte räknas. Inte tas på allvar. Och när det samlas för mycket så känns det som om man ska sprängas av alla olika känslor som man har samlat på sig inombords.
Tack för idag.
Kommentarer
Skicka en kommentar