Att man drar sig undan från andra människor kan av många anses vara "konstigt" och det finns många fördomar om oss som behöver mycket ensamtid.
Det finns ju olika slags ensamhet. Om man själv väljer sin ensamhet är inte detsamma som att känna sig ensam för att man inte har någon att umgås med även om man skulle vilja:
Själv har jag ett stort behov av ensamhet och jag känner mig sällan ensam, då jag själv väljer det.
Jag läste lite i tidningen "Må bra" om fördelarna om att vara en så kallad ensamvarg. Mycket stämde in på mig men inte att ensamvargar är bra på att dra gränser. Det är jag ju verkligen urusel på!
Däremot tycker jag att det stämmer att jag är lojal men att jag inte släpper in nya människor i mitt liv i första taget. Jag analyserar ofta både mig själv och andra. Ibland lite för mycket, dock....
Jag kan inte riktigt hålla med om det som står att ensamvargar alltid gör det som känns rätt för dem själva.. Jag vet ofta vad som är rätt för mig själv men jag vågar sällan stå upp för det.
Sedan står det sådant som jag inte tycker att man själv ska framhäva hos sig själv, t ex att man ofta är empatisk. Det är något som i så fall andra kan tycka att man är men tycker inte att man själv ska säga det.
Men det var en intressant artikel, oavsett vilket!
Artikeln är från 2018.
Tack för idag.
Kommentarer
Skicka en kommentar