Ofta skyddar vi oss omedvetet känslomässigt.
Om vi fått med oss som barn att vi är "för mycket" om vi ville ha uppmärksamhet eller om vi hade för "stora" känslor, så följer det ofta med oss genom livet.
Vi kan känna att vi inte kan lita på någon om vi känner att vi blev svikna som barn när vi visade känslor eller delade med oss av sådant som vi tyckte var svårt eller jobbigt och ingen brydde sig eller lyssnade. Eller om vi bortkörda när vi sökte närhet.
Det kan vara svårt att bli bortstött som vuxen, då måste det vara ännu svårare att behöva uppleva det som barn.
Vi söker trygghet och om tryggheten betyder att vi måste stänga av våra känslor, så gör vi det. Vi gör det automatiskt, vi tänker inte ens på det, vi är inte medvetna om att vi faktiskt gör det.
Vi undviker ofta situationer eller känslor för att vi inte klarar av att känna de känslor som uppkommer. Skuld, skam, sorg, oro. Men det kan också vara positiva känslor som glädje. Det kan hänga ihop med en rädsla för att förlora kontroll och bli överväldigade eller att inte bli bemötta på ett sätt som vi önskar eller hoppas på.
Även om det är svårt att förändra dessa beteenden så tänker jag att det kan vara bra att vara medveten om dem, för att få en förklaring till varför man känner som man gör.
På något sätt upplever åtminstone jag att det blir lättare att förstå mig själv när jag förstår vad som ligger bakom.
Tack för idag.
Kommentarer
Skicka en kommentar